ergripande syftet med föreliggande uppsats är att undersöka NJA 2018s. 171. Detta syfte preciseras genom följande frågeställningar:i.Vad är prejudikatet i NJA 2018 s. 171ii.Vilket rättskällestöd finns det för prejudikatet i NJA 2018 s. 171iii.Hur förhåller sig NJA 2018 s. 171 till, och hur förenligt är NJA 2018 s. 171med, den allmänna rättshandlingsläraniv.Hur förhåller sig NJA 2018 s. 171 till vissa av de till den allmännarättshandlingsläran närliggande och angränsande rättsinstitutenv.Vilka är de praktiska och rättsliga konsekvenserna av NJA 2018 s. 171Genom dessa frågeställningar artikuleras vad uppsatsen totalt sett behandlar. Detfinns emellertid inga vattentäta skott mellan frågeställningarna. Tvärtom ärfrågeställningarna intimt sammanbundna med varandra och delvis överlappande.Därför behandlas frågeställningarna i princip inte i någon särskild ordning eller789JustR Håstads tillägg för egen del i NJA 2006 s. 638; jfr J. Ramberg C. Ramberg, s. 20.Utöver fallen som nämns i noten strax nedan se NJA 2022 s. 3.NJA 2017 s. 203, NJA 2017 s. 1195, NJA 2018 s. 127 och NJA 2018 s. 171.5enligt någon särskild uppdelning, låt vara att den valda ordningen för framställningen är nödvändig i vissa delar och att de flesta avsnitt har en tydlig kopplingtill en specifik frågeställning.1.3 Metod och materialFör att uppfylla det ovan angivna syftet och behandla de ovan formuleradefrågeställningarna läggs i huvudsak den rättsdogmatiska metoden till grund föruppsatsen, varvid rättskällorna lagtext, rättspraxis, förarbeten och doktrin används.Den rättsdogmatiska metoden saknar en exakt definition, men kortfattat beskrivsmetoden ofta som en rekonstruktion av rättssystemet genom tolkning ochsystematisering av gällande rätt.10 Nedan ska en redogörelse ges för vad metodenoch materialet mer konkret innebär för just föreliggande uppsats.Vad först gäller materialet är

15.30 Samuelsson, a.a., s. 48; Mossberg, a.a., s. 8285; Adlercreutz, Gorton Lindell-Frantz, s. 66 f.;Lehrberg, a.a., s. 114.31 Samuelsson, a.a., s. 49 f.; Mossberg, a.a., s. 99 ff.; Adlercreutz, Gorton Lindell-Frantz, s. 57.10aktualiseras inom ramen för uppsatsens ämne lyfts och behandlas i den fortsattaframställningen.2.2 Allmänt om passivitet i svensk avtalsrättSom har framgÃ¥tt är det övergripande ämnet för denna uppsats passivitet. Innandet specifika (NJA 2018 s. 171) behandlas är det därför nödvändigt att ge en allmänbeskrivning av passivitet i svensk avtalsrätt. SÃ¥som har antytts i det inledandeavsnittet är befintliga lagregler av begränsad betydelse för fastställandet av vadsom utgör avtalsrättslig relevant passivitet och rättsverkningarna av sÃ¥dan passivitet. Passivitetsreglerna kan ocksÃ¥ systematiseras pÃ¥ olika sätt, vilket framgÃ¥rnedan.En lämplig utgÃ¥ngspunkt utgörs av justitierÃ¥det HÃ¥stads tillägg för egen del iNJA 2006 s. 638.32 Enligt HÃ¥stad kan passivitetsregler indelas i dels processuellabevisbörderegler, dels civilrättsliga (materiella) regler. Passiviteten ges i det förrafallet bevisverkan och i det senare fallet avtalsverkan. Denna indelning tillhandahÃ¥ller en mycket enkel beskrivning av rättsomrÃ¥det. En mer precis indelning gesav Arvidsson och Gorton. Enligt Arvidsson och Gorton kan passivitet fÃ¥ betydelsesom: (1) självständigt rättsfaktum, (2) en delkomponent av ett normativt rättsfaktum, (3) rättshandling, (4) tolkningsdatum, (5) bevisfaktum och (6) presumtionsgrundande omständighet.33 Det förtjänar att pÃ¥pekas att de nu redovisade indelningarna inte är avgörande för bedömningen av passivitetsfrÃ¥gan. Indelningarnager dock en grund, som underlättar den materiella analysen av passivitet.Ãmnet för denna uppsats aktualiserar de tre första typfallen, det vill sägapassivitet som självständigt rättsfaktum, en delkomponent av ett normativt rättsfaktum och rättshandli

an fullmakt grundat pÃ¥ en viljeförklaringoch fullmakt grundat pÃ¥ tillit, SvJT 2023 s. 812843Udsen, H., Uagtsomhed som aftalestiftende retsfaktum et bidrag til den aftaleretlige forpligtelseslÃre, TfR 2006 s. 104152Udsen, H., Aftaleretlig hÃftelse ved misbrug af digital signatur i dansk ret, SvJT2023 s. 511522Unnersjö, A., Kriterierna för tillitsfullmakt. LÃ¥neavtalet med Svea Ekonomi NJA2021 s. 1017, JT 2022/23 s. 647663Unnersjö, A., SkadestÃ¥ndströskeln och bundenhetströskeln vid orsakande av befo58gad fullmaktstillit, Ny Juridik 2:23 s. 1739Ussing, H., Aftaler: paa formuerettens omraade, 3 uppl., Köpenhamn 1978VahlÃn, L., Avtal och tolkning, Stockholm 1960Wännström, O., En fullmaktslära i förändring reflektioner kring NJA 2014s. 684, SvJT 2019 s. 826RättsfallHögsta domstolenNJA 1922 s. 389NJA 1949 s. 444NJA 1962 s. 276NJA 1963 s. 105NJA 1973 s. 315NJA 1974 s. 706NJA 1982 s. 244NJA 1991 s. 3 I IINJA 2002 s. 630NJA 2006 s. 638NJA 2011 s. 739NJA 2014 s. 684NJA 2015 s. 1072NJA 2016 s. 1074NJA 2017 s. 203NJA 2017 s. 1195NJA 2018 s. 127NJA 2018 s. 171NJA 2020 s. 334NJA 2020 s. 681NJA 2021 s. 1017NJA 2022 s. 359Danmarks HÃjesteretU 2019.1192 HU 2019.1197 HU 2021.2320 HU 2022.411 HU 2022.414 H60